Afghanistan efter USAs krig

Av Teddy-John Frank
Proletären 14, 2003

För fjorton dagar sedan hade Proletären en artikel (nr 12/03) om vad som hänt i Kosovo efter USA:s och NATO:s anfallskrig 1999.
Där exemplifierades hur lögnaktigt allt tal var om att de ädla syften, som propagandan på sin tid hävdade var krigets avsikter, hade uppnåtts. Att kriget skulle leda till ett multietniskt samhälle, där våld, korruption och maffiavälde skulle försvinna och demokrati och frihet råda.
Det finns anledning att ställa några motsvarande frågor om det anfallskrig USA riktade mot Afghanistan hösten 2001. Också då var alla de vackra orden om demokrati och frihet i svang.

Hur blev det?

USA inledde sitt angrepp på Afghanistan och dess folk den 7 oktober 2001. Då skrev Proletären:

"Nu skall talibanerna - som en gång USA understödde och uppmuntrade att komma till makten - störtas. Vem står näst på tur? Är det hos Saddam Hussein och i Irak som terroristjakten skall fortsätta inom kort?" (Prol nr 41/01)

Det kan vara bra att påminna sig dessa ord idag. Om inte av annat skäl så för att de visar att USA utnyttjade det politiska läge som skapats omedelbart efter 11 september, vilket möjliggjorde att den strategiska planläggningen för att etablera sin nya världsordning kunde påskyndas och utvidgas.

Proletären återgav också hur amerikanska oljeintressenter redan flera år tidigare vädjat till USA:s kongress att möjliggöra att Afghanistan öppnades för deras exploatering. "Vi kan naturligtvis inte påbörja bygget genom Afghanistan förrän landet har en erkänd och legitim regering", som en av talesmännen formulerade det i ett utskottsförhör 1998.

Inledningsvis talade USA om att jakten gällde förövarna av 11 september, enkannerligen Usama bin Ladin och Al Qaida-nätverket. Utrikesminister Colin Powell använde också ord som att det skulle röra sig om ett omfattande "internationellt polisiärt spanings- och detektivarbete" .

Bomber över bönder

Men i oktober 2001 hade dagordningen redan skrivits om.

Den "världsomfattande kampen mot terrorismen" var ett krig, där USA och dess allierade ansåg sig ha fria händer att agera, enligt formeln "den som inte är med oss, är emot oss".

Den retorik som George Bush därefter använde sig av, baserades på en extremistiskt präglad världsbild, där USA ­ och uppenbarligen med George Bush själv som särskilt kallad - representerade "det goda", med gud på sin sida och med guds speciella uppdrag.

Talibanregimen skulle störtas och ersättas av "demokrati och frihet".

Krigsherrar, smuggelkungar och knarkprofitörer runt om i provinserna, liksom den korrupta sk Norra Alliansen gjordes till "frihetskämpar". USA:s flyg fällde sina bomber och missiler över byar och städer och massakrerade tusentals afghanska bönder, herdar och deras familjer, samtidigt som alla som var emot talibanerna försågs med vapen och pengar.

Mindre än två månader senare var talibanerna fördrivna från makten, och Hamid Karzai installerats.

Först som provisorisk ledare, efter några tragikomiska möten i Tyskland; efter organiserandet av en loya jirga ett halvår senare "vald på riktigt".

Och hur har det blivit då?

• I mycket har Afghanistan återgått till det kaos och det klandominerade samhälle, där regionala krigsherrar har makten, som rådde före talibanernas makttillträde. En avgörande skillnad är förstås närvaron av supermakten USA.

För den vanlige afghanske bonden har föga ändrats; definitivt inte till bättre. Mat, vatten, mediciner är bristvaror. Våldet minst lika omfattande som tidigare. Men nu finns också hotet från USA:s bomber.

Officiellt heter det att jakten på bin Ladin och talibanledaren mullah Omar motiverar USA:s och NATO:s fortsatta militära operationer. Och i centrala Kabul, i kvarteren runt de återöppnade västliga ambassaderna, där står NATO-trupper på post i gathörnen. I själva verket är Afghanistan i praktiken ett ockuperat land. Det är USA som bestämmer. Regimen i Kabul är inte mycket annat än en vasallregim för USA och dess allierade.

• Under krigets första månader uppger FN och Röda Korset att man beräknar att mellan 4.000 och 8.000 civila afghaner har dödats av USA:s bomber och pansarbeskjutning. En alltför lång rad av "incidenter" och "misstag" finns dokumenterade för att USA:s officiella bortförklaringar kan anses trovärdiga.

I vissa fall är det uppenbart att stridande fraktioner bland de olika krigsherrarna och klangrupperna som USA lierat sig med, passar på att få "hjälp" av sina mäktiga vänner.

Kvinnoförtrycket kvar

• Under vintern 2001-02 kunde man läsa många engagerade reportage om kvinnoförtrycket under talibanerna. Hur flickor förbjöds att gå i skolan. Hur kvinnor tvingades bära den heltäckande burkan. Hur kvinnor inte tilläts vistas utomhus annat än i sina manliga släktingars sällskap. Hur totalt rättslösa kvinnorna var.

I kontrast till detta berättades nu om hur kvinnor slängde burkan, hur skolorna öppnades, hur musiken åter hördes på Kabuls gator. Ja hur landet t o m fick en kvinnlig regeringsmedlem, kvinnominister Sima Simar.

Men Sima Simar sparkades ut ur regeringen efter några månader, när hon inte längre behövdes där för att tillgodose opinionen bland västvärldens kvinnor. Och skolorna? I provinserna utanför Kabul och Kandahar har flertalet flickskolor stängts igen. Detta sedan fyra skolor sprängdes förra hösten, varvid ett tjugotal skolelever dödades. Burkan är på plats igen, och kvinnornas situation beskrivs idag som ännu värre än tidigare. Detta eftersom förtrycket nu kompletterats med ett växande godtyckligt våld med överfall, våldtäkter och misshandel.

• Ännu ett och ett halvt år senare fortsätter USA sina militära kampanjer, men nu utan besvärande uppmärksamhet från media. Det är bara en månad sedan som USA-flyget genomförde omfattande bombningar i Helmandprovinsen, där minst 100 civila dödades. Under tre dygn bombades Wilja och omkringliggande byar.

Veckan före massakrerades lika många civila i närheten av Spin Boldak i östra Afghanistan.

Och samma natt som USA startade bombangreppen mot Bagdad i Irak, genomförde USA-flyget de hittills mest massiva bombangreppen mot Afghanistan. Enligt amerikanska pressuppgifter var det nära 2000 bomber och missiler som fälldes i främst nordöstra delarna av landet.

Få frågar idag vilka är det som bombas och dödas? Och varför?

• USA använder bomber och granater med utarmat uran. På ett seminarium om Afghanistan för en månad sedan i Stockholm, framhöll USA-professorn Marc Herold att det funnits minst 719 ton utarmat uran i de bomber som fällts över landet sedan oktober 2001. Konsekvenserna är okända. "Den amerikanska militärmakten har inte tillåtit någon afghan att mäta de radioaktiva nivåerna", förklarade Sima Simar i en intervju gjord i samband med seminariet.

40.000 döda av kriget

Herold beräknade också, att 40.000 människor dött direkt eller indirekt till följd av bombningarna. USA bombar urskillningslöst, även i tättbefolkade områden, där moskéer, affärer, byskolor, hälsokliniker finns bland de träffade målen.

• Under talibanstyret upphörde praktiskt taget opiumproduktionen i landet. Statistik från FN-myndigheter visar att år 2000-01 producerades endast ca 450 ton mot det tiodubbla åren dessförinnan. Och nu?

En liten notis i Göteborgs-Posten förra veckan talar om att "sedan talibanregimens fall har tusentals fattiga bönder återgått till opiumodling som är ett snabbt och enkelt sätt att tjäna pengar." Afghanistan toppar återigen, enligt FN, listan över drogproducerande länder.

• På flygbasen Bagram norr om staden har USA byggt ett koncentrationsläger av omfattande dimensioner. Antalet fångar är hemligt, men lär uppgå till åtskilliga tusen. Vad händer med dem?

En talesman för Pentagon förnekade tortyr men erkände samtidigt att "våra afghanska kollegor är inte lika nogräknade". Självfallet har USA det faktiska ansvaret.

Från Bagrambasen förs även fångar till det ökända koncentrationslägret på Guantanamobasen på Kuba. Hur många? Finns inga uppgifter. Rättslösheten är fullständig.

Undernäring hotar

• UNICEF och andra FN-organ fruktar att 100.000 afghanska barn kommer att dö de närmaste halvåret på grund av undernäring och sjukdomar. Om inga drastiska förbättringar sker.

Har demokrati och frihet kommit till Afghanistan? Knappast. Har det afghanska folket fått mer drägliga livsvillkor? Absolut inte. Laglösheten är än värre än tidigare. Kvinnoförtrycket precis lika hårt. Fattigdomen är värre.

Men stora koncessioner för att bygga pipelines åt USA-konsortier det har Karzairegimen givit.

- End -